Facebook, jädra skitgrej

KRÖNIKA

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Svärfar var bestämd den där middagen. Ämnet som diskuterades var den nya hajpen, sociala medier. Fejsboken och så fanns det visst någonting annat, Instagram. En fluga, som dessutom slukade alldeles för mycket tid av oss som redan fastnat i det hela. Både jag och maken gjorde tappra pedagogiska försök att hinta om fördelarna.

— Men alltså, hade det inte varit för Facebook hade jag nog inte varit företagare i dag, drog jag till med, i ett test att väcka entreprenörsandan i den högst driftige spanske svärfadern till liv.

— Du kan ju om inte annat hålla kontakt med släkten på ett enkelt sätt, lirkade maken.

En svärordssvada senare konstaterade vi med varsin, lite smått ömsint blick, att nä, nä. Det får nog vara. Svärfar stannar IRL, cyberspace får vänta.

Sedan den där middagen har det hänt mycket. Två barnbarn har blivit tre, tusen andra ämnen har stötts och blötts i högan sky under våra diskussionsstinna middagar. Och framförallt har svärfar gått och skaffat sig en smartphone, med Facebook installerat, för det blev han tipsad om var bra av en försäljare.

Pling. Vänförfrågan. Från sväris. Sedan tyst i flera veckor. En morgon skriker tioårige sonen med tefatsstora ögon på telefonen.

— Han lajvar! Farfar lajvar!

Nyfikenhet, människans bästa egenskap.

Själv kastar jag mig nu in i den underbara hög med noveller som kommit in till redaktionen. Nästa vecka avslöjar vi vinnarna i årets SN-novell, missa inte!

Besök webbversionen